Januaritankar
Det jobbigaste sättet att må dålig på är de gånger man inte kan sätta fingret på vad det är som orsakar deppigheten. Jag hittar inte känslan och jag kan inte komma på orsaken.
Men det är väl som det är, det går uppochner.
En del kan vara att på fredag så är det exakt ett år sedan som jag gick in i rättssalen för att vittna mot personen som förstört så enormt mycket. Ett år, så länge sedan men samtidigt känns det som igår. Det sitter kvar så tydligt i minnet, att sitta mitt emot honom. Rädslan, hatet, obehaget. Bara det att tiotals personer skulle lyssna på mig när jag lämnade mitt vittnesmål, samtidigt som han satt några meter ifrån mig.
Jobbet hos min psykolog börjar bli riktigt jobbigt. Nu är det inte jobb på ytan längre utan nu är det ner i helvetet som gäller. Ner och tillbaka.
Fyfan. Jag vill bara bli fri den där skiten och slippe titta och tänka tillbaka på all skit. Men för att kunna göra det så måste skiten bearbetas, men jag vet verkligen inte om jag vill nu. Önskar jag hade någon sorts flyktväg att ta till, men jag tror inte att det finns någon. Iallafall ingen som funkar på lång sikt. Jag antar att det vore för enkelt.
Du är stark, och det vet du. Men man måste inte alltid vara stark, man måste falla ibland. Bara man ställer sig upp, kanske lite sårad men ändå.
Du är så fin Ann-Zophie, på in och utsida <3
Eski håller med till 100%, tror alla som känner dig vet vilken fin person du är (dom som inte har aids-hosta eller vad det nu va?)
Älskade fina söta Ann-Zophie, du är och kommer alltid vara min Bimbo/t-snabben/retsticka/ finast sminkade vän. varken du vill det eller ej.
För en dag när man måste klara sig själv, kommer alla dom som fått ALLT av sina päron se att det alltid varit de som va och är svagast.
puss på dig <3 :*
Jag älskar dig tjejen och jag önskar att jag kunde döva smärtan, ta den åt dig och låta dig slippa bära den, du har burit tillräckligt! Att gå vidare innebär också ett enormt jobb med det som finns på insidan, ett jobb som jag kan föreställa mig är ett helvete! jag beundrar dig och jag finns här, alltid för dig, och för Stefan, ni är det bästa av det bästa! jag förstår att livet mer än svajjar men jag tror på dig, jag tror att det finns en väg ut ur det förbannade svarta hålet och jag tror att du en dag kommer att finnas där, där livet är lättare men med minnen som jag önskar att du och alla andra som delar samma erfarenheter slapp!!
saknar dig alltid och älskar dig av hela mitt hjärta
mamma
