Utsläppt hår med inbakad fläta i luggen

Ljus långkjol med hög midja från Gina Tricot


Halvtransparent skjorta från H&M Divided

 
Brunrostigt linne med markerad rygg från H&M Divided


Flätat pannband från BikBok

IsaDora's Sugar Rose med ett matt topplack ovanpå och sen lite små stenar

Morning!

Sitter just nu med en inpackning med färg i i håret, börjar få den där äckliga inte-röd-men-heller-inte-brun-färgen i håret. Blääääää. Egterd et måste jag göra något år ogräset som växer ovanför mina ögon... Undra om man kan köra laser på halva brynen? Haha. Nej men annars så funderar jag på att vaxa delarna som ändå alltid noppas bort. Det går ju fortare och man får 2 smärtsamma drag istället för 40...

Snacka om (o)intressant babbel. Ska försöka fota det där jag fick med mig hem häromdagen så fort mitt lack har torkat..

 

 

Näe nu jävlar ska jag ta och sätta lite fart här.. Min garderob har visst exploderat och jag råkade få med mig lite nytt idag efter att jag hade träffat min läkare.

Men mer om det sen, bilder och sånt kommer. Nu ska jag hämta Nisse, han behöver vara städ-sällskap!

En helt fantastiskt fin låt

Igår: Veronica Maggio – Satan i gatan

Idag: Amy Winehouse – You Sent Me Flying - Demo

Jag känner att jag måste skriva det här, även om personerna som egentligen borde läsa detta inlägg aldrig lär hitta hit, och gör de det så är de troligtvis för svaga för att våga läsa. Så jag skriver det för min egen skull, för att jag måste få ta ut det ur huvudet.

Igår när jag skulle sova så hade jag cirkus i huvudet och det tankarna och känslorna stannade på var min grundskoletid. Mobbning. Tänkte på hur skoldagarna såg ut, hur tiden hemma var.

En vanlig dag kunde börja efter ännu en sömnlös natt med ångest inför skolan. Jag ville verkligen inte gå dit, ville ha någon form utav lugn och ro. Men inte det. Jag fick pallra mig iväg till skolan ändå, och så fort jag kom dit så började det. Vissa perioder var värre än andra. Under två år (åk 4 & 5) slussades vi iväg till en annan skolan p.g.a. ombyggnad på vår egen, och bussresorna fram och tillbaka dit var ju perfekta för att reta mig. Första året skedde det mest i klassrummet, jag fick skit för att jag umgicks med de äldre på rasterna, trodde jag att jag var cool? Men sanningen var ju den att jag inte hade någon vän i samma ålder, så då letar man ju på ett annat ställe. Andra året vart det värre för då gick inte jag och min bror på samma skola och då sa de saker hela dagarna. Och lärarna då? Jag vet att de hörde men ingenting hände. Jag kunde ringa mamma när jag kom hem och bara grina i telefonen, jag var så förstörd.

Detta började som sagt var i 4:an, är man 10 år då va? Men det var inte första gången det skedde då. Det började redan när vi flyttade till den här hålan. Äckliga lilla jävla by, där allt har förstörts. Mina djupa inre ärr har skapats här. Jag var väl udda för att jag kom från Stockholm och pratade annorlunda. Kunde inte namnen på någon, var sårbar då min mamma tidigare hade varit sjuk, jag saknade min pappa eftersom att vi bodde 35 mil ifrån varandra. Hade inget fritidintresse. Men så illa var det ändå inte, det gick bättre med tiden, men istället fanns det annat. Ni vet, det där som gör så ont att prata om men som ändå alltid kommer att finnas kvar.

Efter en jobbig dag i skolan så kunde jag bli hämtade utav han, han jag inte pratar om egentligen. Han som inte nämns vid namn. Mamma och Micke jobbade och jag skulle till stallet, så han fick skjutsa mig. Men på vägen dit så kunde mycket hända, under tiden jag var hemma och bytte om, eller i bilen påväg till stallet.

Efter en sån dag, broken, scared, sad and used. Som att andra personer trodde att de kunde äga mig. Så fan heller. Men iallafall, att efter en dag som den, komma hem och låtsas som att allt var som vanligt. Var det någonting jag var mästare på som liten så var det falska leenden och att dölja min trasiga insida. 

Mobbningen tog inte slut ordentligt förrän i åk 6, strax innan jag skulle börja högstadiet. Jag och mina föräldrar fick vara med och påverka lite vilka jag skulle gå i samma klass som och inte. Men även om de värsta inte fanns i klassrummet så fanns de ändå kvar där, i korridorerna. Ibland räckte det. Så för att jag skulle skydda mig själv så satte jag upp skyhöga betygsmål för högstadietiden. För om jag hade toppbetyg, varför skulle de då tracka mig? Jag klarade mig iallafall ganska bra. Fanns väl några idioter när jag gick i 7:an som tyckte det var roligt att kalla mig för fjortis om dagarna bara för att jag hade ett intresse som klassades som ytligt. Jahapp tänkte jag då, tack detsamma.

Jag kunde gråta över ett misslyckande som jag såg det som, eller egentligen inte full poäng på ett prov. Trots att jag ändå hade så mycket annat i huvudet, ungdomsledare och skötare i stallet, jobbigt hemma stundvis, övergreppen som skulle döljas och förövaren som ibland fanns med i vardagen. Ändå så hade jag en sjuklig prestationsångest emellanåt. Efter en helg med utbildning så låg jag hemma och panikgrät på golvet för att jag inte orkade, för min gammelmormor gick bort i samma veva som det var betygsdags. En avslutning så stod jag och grät utanför kyrkan, varför kunde jag aldrig lyckas? Jag kunde inte vara stolt över att jag faktiskt läste kurser över min egen ålder utan jag kände mig bara värdelös.
En annan sak som starkt sitter kvar i mitt minne är en dag i 8:an, mamma var sjuk och operades just den dagen. Jag var väldigt nere i skolan och min lärare bad mig att rycka upp mig för att jag förstörde stämningen i klassen. Ursäkta?! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Men vad hände sen då? Hur ser det ut idag? Ja inte är det då jag som innerst inne vet att jag har mobbat någon under flera år's tid och inte kan se den personen i ögonen, och faktiskt riskerade att bli polisanmäld. Inte heller är det jag som sitter bakom lås och bom nu.

Amy Winehouse – Wake Up Alone 

100% inget smink

Fan vad fint detta blev, om jag får säga det själv!

Onsdag: Sehnsucht - Rammstein

Torsdag : Spring för livet - Sara Varga

Fredag: Satan i gatan - Veronica Maggio

Lördag: Rehab - Amy Winehouse

Testade för ett tag sen en Colormask från Maria Nila, som heter Red berries. Kostar ca 150:- för 150 ml. Här nedan ser ni före/efter-bilder

Lyssnade precis igenom Beyonce's senaste album, här är mina favoriter


Beyoncé – 1+1 

Beyoncé – I Care

Beyoncé – I Miss You

Beyoncé – Best Thing I Never Had

Beyoncé – Rather Die Young

Beyoncé – I Was Here

Beyoncé – Run The World (Girls)

  

Jahapp. Jag kan säga såhär, jag är jävligt trött på att åka buss. Tanken var att jag skulle vara "ledig" imorn, men vi slängde in en till tid. Måste säga att jag har fått in en väldigt bra rutin nu alltså. Kommer upp i tid, är borta på dagen, börjar få lite ordning på bloggandet och framförallt, jag har allting avstängt till midnatt! Om jag orkar ikväll så ska jag skriva lite om det vi pratar om. Kanske en videoblogg också? Har ett svagt minne av att jag har lovat det.. Dagen's sminkning och lite sånt blir det, och kanske lite låtar som berör.

Satt och läste på Aftonbladet's hemsida i måndag's och jag känner lite att jag inte riktigt kan va tyst om detta utan måste uttala mig. Så detta är helt mina egna åsikter, tankar och upplevelser. Kommentera gärna med erat.

En debattartikel inleds med att barn inte hjälps utav mediciner och okunniga vuxna och det är verkligen sant. Mediciner kan dämpa, men det tar inte bort problemet, såvida man inte tar väldigt stora doser, men hur som helst så är det ingen långvarig lösning. Världen av mediciner är enormt stor, det är inte alltid så enkelt att hitta ett preparat som hjälper mot syndromen och samtidigt inte ger för ohanterbara biverkningar, och självklart ska man inte behöva ha för stora doser så att kroppen rent fysiskt tar skada. Jag är en sån som är väldigt svår att medicinera då min kropp verkar tåla rätt höga doser innan jag får någon effekt. Ibland känner jag att det hjälper men då sitter det endast i i några dagar och sen försvinner effekten. Jag är också känslig mot biverkningar och därför blir det ännu svårare. Jag tycker inte att man ska behöva ta bort bi-effekterna utav en medicin med en annan, såvida inte ursprungsmedicinen verkligen funkar jättebra och verkligen ger den effekten man eftersträvar, då skulle det kanske funka under en period.

Vad det gäller okunniga vuxna så handlar det mycket om hur detta landet är uppbyggt tror jag. Vad man väljer att lägga resurserna på, hur mycket specialistutbildade folk man vill ha och om man tycker att det är värt det. Men jag känner också lite att det är upp till var och en individ som jobbar inom vården, och nu då främst psykologi. Vill man jobba med barn och ungdomar och då säga till dem att "jag kan inte hjälpa dig", och "det här ligger utanför min kompetens", "jag är inte utbildad för sån här problematik". Fine, om man nu säger det, borde det då inte vara ens plikt och ligga i ens intresse för att hjälpa människor att skicka vidare den här personen till en annan som har den kompetensen som krävs?

Det jag ibland kan känna är att det är värdelöst att söka hjälp om det man erbjuds är en timme i veckan hos en person som inte kan möta en där man är nu, samt gå till en läkare som bara vill "sopa bort allt under mattan" genom att medicinera bort känslorna. Det är för mig helt ofattbart och jag har varit där och delvis är. Vid flera tillfällen har jag fått svar från Barn- och ungdomspsykatrin att de har semester och personal som är sjukskrivna. So what, är det mitt problem? Om jag mår dåligt så kan inte jag bara pausa det bara för att det råkar vara sommar. Då är vi i den sitautionen som jag tidigare nämde, borde inte dessa personer vilja hjälpa mig att hitta ett annat alternativ som fungerar? Tydligen inte, istället får man själv försöka hitta ett annat alternativ. Om man sen blir erbjuden som sagt var en timme i veckan men känner att man kommer behöva mera, vad gör man då? Jag valde att inte tacka ja till det erbjudandet för jag var rädd att det bara skulle skada mig ännu mer. Att berätta om en hel veckas känslor och tankar, samt att hinna få hjälp med att hantera dessa, hur fan ska man kunna hinna det på en timme i veckan? För mig är det helt omöjligt.
Vad det gäller mediciner så tycker jag att en läkare borde vilja lyssna på vad patienten har för funderingar och åsikter och inte bara göra det som han eller hon anser vara bäst. Jag kanske inte vill bli medicinerad så att problemet bara skjuts framåt? Det hjälper mig för stunden men inte i längden, för jag vill kunna leva ett vanligt liv utan en massa tabletter. Jag tycker att mediciner ska vara en hjälp på vägen och inte bara något som skjuter fram problemet, ungefär som att förneka det. Sist jag sa det till en läkare så blev jag mer eller mindre bedd att lämna rummet. Vad är det för människa som jobbar inom vården och med ungdomar som inte vill lyssna? Totalt sinnes tycker jag och jag blev både ledsen och arg och blir det fortfarande när jag tänker på det. 

Något annat som också diskuteras är hur polisen och rätten möter barn och ungdomar. När bristande kunskaper omvandlas till fördomar, hur ska då en männsika, oavsett ålder, som redan mår dåligt och är full av känslor såsom skam och skuld, kunna berätta om något traumatiskt för en person man inte känner förtroende för? Men det här med rättsväsendet, polisutredning och diverse tror jag att vi tar en annan gång.    

När det gäller ett långsiktikt jobb inom vården, både psykiskt och fysiskt, men framförallt psykiskt, så tycker jag att personkemin är en viktigt grundläggande faktor. Jag tror inte att man kan hjälpas av en person som man känner att det inte klickar med. Det kan vara väldigt svårt att hitta rätt person och man måste orka fortsätta leta men jag vet att man lätt tappar hoppet. Svar som "försök och tänk på något annat", "glöm och gå vidare", eller bara att "det är inte ditt fel" hjälper inte mig ett skit. Jag har försökt tänka på något annat i över 10 år's tid nu men det funkar inte längre så jag behöver hjälp med att hantera tankarna. Jag kan inte glömma, det kommer aldrig att gå, men jag behöver veta hur jag ska lära mig att leva med det. Och det räcker inte med att höra att det inte är mitt fel, för på något vis så intalar man sig själv det och anklagar sig själv och då krävs det att man får en bra förklaring på vem det egentligen är som är offer och förövare, alltså att man får se händelsen ur rätt perspektiv. De frågar om saker som är irrelevanta, som att de inte tror på en och försöker hitta en annan anledning till att man är där, en anledning som de tål att höra.

Istället för att ta tag i problemet så väljer man att blunda för det. Är det konstigt att de som utsatts för något väljer att hålla tyst?
Vad gör man med offren? Medicinerar bort deras känslor typ. Och vad erbjuds förövarna? Specialistbehandling med samtalsterapi flera gånger i veckan. Är det inte något som är fel här? Det som de utsatta erbjuds är något helt annat än de behöver. Ett exempel är att en läkare jag träffade började prata om behandlingshem. Vad skulle man behandla mot? Jag är inte narkoman eller alkolist, jag har varit utsatt för sexuella övergrepp. Det är inget man behöver bo på ett behandlingshem för, utan man behöver en trygg och stabiliserad vardag och bra samtalsterapi.

Det är ju inte direkt konstigt att man inte har lust att gå tillbaka efter det bemötande man får. Om inte utbildade psykologer och kuratorer kan hantera det man har med sig, vem ska då göra det? De har trots allt valt den utbildningen, och då borde man vara förberedd på att man kan få höra vad som helst, samt ha ett intresse för att hjälpa människor...  


Inspirationen till detta inlägg kommer från dessa två artiklar;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13338077.ab
http://www.aftonbladet.se/debatt/article13337934.ab

Kände att detta var verkligen tusen år sedan sist, så det kändes lite som att det måste komma igång igen. En massa halvdana bilder, men  bättre än ingenting. Eller?

 

  

                         

Sitter och väntar på att bli insläppt till psykologen nu. När jag kommer hem så ska jag skriva det där inlägget jag babblade om häromdagen. Har även ett annat som snurrar i huvudet, det kommer så fort tid och ork finns. Funderar på att ta en långtur med Nisse ikväll (hunden har fått nytt namn). Haha men dock så måste jag klistra ihop ett skavsår och typ bedöva höften/ländryggen först.. Nej, nu kör vi!

Lördag: Hilf mir fliegen - Tokio Hotel

Söndag: Times like these - Sandi Thom

Måndag: Use somebody - Paramore

Nu är det bara en sak kvar med designen som jag själv ska försöka fixa. Eller två. Få små bokstäver i rubrikerna samt centrera den, och byta header. Ska försöka leka lite i Picasa någon kväll.

Aja, vi får helt enkelt se hur det blir. Men jag är faktiskt ganska stolt att jag har lyckats med några ändringar! Har faktiskt lovat mig själv en videoblogg i veckan också, påminn mig om det.

Imorn ska jag iväg och träffa en läkare.. Ny, igen. Blir borta i stort sett hela dagen, tänkte på morgonen skriva ett långt inlägg i en ny kategori som jag nyss skapade.

Vi hörs imorn, peace out

Blandade hårblommor ifrån Cubus och H&M


Fick äntligen tag i detta torrschampoo som jag letat efter i halva Sverige! Ville ha det med volym, men detta fick duga :)


Root-lifting spray
Surt köp detta! Betalade 70:- på Åhléns, såldes för 30:- på Ica Maxi...


Ögonskugg'strio från IsaDora till reaprs hos Åhlens
nr 89 Funky roses


Äntligen en svart långkjol med hög midja! Har letat galet länge men vart för snål... Nu var denna på rea :) Liknande finns hos Åhléns, H&M, Cubus, Lindex


Äntligen en svart hatt!
Denna fanns på rea hos Lindex!

Joel Kinnaman, Jens Hultén, Martin Wallström och Anastasios Soulis

I en och samma film!

Tisdag: All over you - Live
Onsdag: Hanna - Melissa Horn 
Torsdag: Ridning elevators - Mads Langer
Fredag: Forever and almost always - Kate Voegele

Lång dag detta.

Klev upp i tid imorse för att pallra mig iväg till bup. Seg resa med bussbyte, illamående och enormt trötthet, samt nervositet inför dagen's möte.

Vad var det idag då? Träffade en ny psykolog idag och jag var faktiskt ganska mållös efteråt och gick ut med lite energi. Faktiskt en vettig människa, om man får säga att vissa psykologer inte är det... HAr iallafall bokat in flera tider de kommade veckorna, 2-3 ggr i veckan och det känns faktiskt som en svag låga av hopp har tänts.

Ja, iallafall, så kändes det på eftermiddagen. Senare på kvällen har jag varit galet rastlös, haft myror i benen och vart illamående... Var nyss ute och gick en sväng men är redan uppe och klättrar på väggarna igen. Ååååh jag orkar inte. Blir fan knäpp av det här.

Asså snart blir det fan en promenad till. Fast det är kolsvart :S

Okey, kass uppdatering. Jag har vart sjukt trött och haft dålig inspiration. Just nu sitter jag och väntar på bussen, har äntligen fått en tid hos en psykolog, yippie, det tog bara hundra år. Kommer hem rätt sent och vet inte hur mycket ork jag kommer ha kvar, men det ser vi då. Hoppas på att kunna hitta på något ikväll iallafall!

Är nu påväg till Rättvik (Dalarna) med Tilda. Vi ska se Melissa Horn ikväll! Innan dess blir det kanske liiiite shopping. Letar en grej från TresEMMÉ och en från Loréal. Aja, ni får se sen. Ska försöka va duktig och fota!

 
Lite olika hårsaker från BaByliss, bl.a. dessa hårnålar i en jättesmart burk! Enkelt att ta med sig och lätt att skilja om man inte vill blanda olika sorters nålar...

 
Colormask från Maria Nila


Saltspray från Maria Nila

Maria Nila's produkter finns bl.a. på Bangerhead.se

Nu ska jag snart smita iväg till stallet och träffa bäääbisen, alltså Royal. Kanske kommer en bild eller så från dagen, men mina bild-löften brukar aldrig bli av.

Men ikväll så kommer iaf bilder på dagen's make samt en enkel beskrivning om hur man blir sommarfräsch på max 10 minuter. Just det, någon bild på lite nya hårsaker blir det också! :)

Nyfärgat hår. Nu jävlar, är det rött!





Recension kommer om några veckor

Fredag: Hanna - Melissa Horn

Lördag: Out of my hands - Milow

Söndag: Nobody's perfect - Jessie J

Måndag: She will be loved - Sabrina

Tänkte berätta om vilka dagliga produkter jag använder till mitt hår.

Det schampoo och balsam jag använder kommer från L´oréal Paris och hårvård'sserien Elvital.
Antingen så använder jag den rosa flaska med Nutri-gloss och pärlprotein eller den lila flaskan med  volym-collagen.

Likaså inpackningen kommer från samma märke och jag har de flesta olika burkarna, både glans, anti-breakage och för färgat hår.

Brukar använda mig av balsamspray på flaska för att inte slita på håret för mycket vid borstningen. Antingen så har jag även den från Loréal Elvital, eller en annan från Schwarskopf Gliss.

Jag har två olika volymprodukter som jag alltid har i efter hårtvätt, och då tar jag antingen en grym produkt från Osis+ som heter Body me, ett volymserum som är riktigt drygt och även innehåller värmeskydd eller Loréal's leave-in rootlifting spray, också den med volym-collagen.

Torrschampoo försöker jag att använda för att inte blöta mer håret för ofta, man säger ju att vatten är uttorkande för huden och likaså är det kanske för håret med. Produkten jag använder mig av kommer från TRESemmé och heter instant refresh, som är ett torrschampoo som ger volym, för tunt hår.

För att bevara färgen så använder jag Revlon's färgbomb en gång i veckan.

Slutligen så har jag en produkt som jag använder i solen för att skydda håret mot strålar och bevara färgen. Den kommer från Redken och heter Color extend sun med SPF 12.

Intensiva, moderiktiga hårfärger – lika hållbara som diamanter / Schwarzkopf homepage

Brillance är känt för sina intensiva och hållbara färger med enastående glans, som finns i en rad oemotståndliga moderiktiga färger. En förpackning kostar 75-100:- och innehåller färgcreme, framkallningsvätska, skyddshandskar, bruksanvisning och efterbehandling.

Måste säga att färgen verkligen håller sin glans! Dock så tappar den de starka röda pigmenten... Själva färgen är morotsfärgad och hade jag vart blond innan jag färgade så skulle jag bli riktigt orolig. Sen liknar det Stockholm's blodbad när du sköljer ur det. Efterbehandlingen är väldigt liten, ca 20ml så det räcker knappt.. Ett plus är att den är färgad! Färgen är helt luktlös vilket nästan är lite tråkigt.
 


Denna färg kommer jag inte köra på igen, visst, den är bra men det känns inte rätt. Haha. Men den rekommenderas ändå, den är prisvärd.

MUS
Blush Oh so fresh
M/S Beautiful morning
Eyepencil Darkest shadow
Cake eyeliner

Loréal
Lash architech mascara 4D

IsaDora
Snow glow powder
Jelly kiss lipstick Chic cerise
Duo eyeshadow Brilliant Oyster (bryn)

+ skuggor från den skimmriga 88-paletten 

   

 
Jeffrey Campbell, Everest, med en platå på 6,5 cm och en total klackhöjd på 13 cm

 
Lundberg, Hong Kong, 4cm platå, totalt 13,5 cm klack


Converse All star, Specialty Hi

Tisdag: Daydreamer - Adele

Onsdag: Innan jag kände dig - Melissa Horn

Torsdag: Rubber and soul - Ane Brun

Jag bara måste lögga upp denna, sjukt rolig

 
Leopardmönstrad långklänning


2 par strumpbyxor

 
Randig kort topp

 
Khakigröna klackar med inslag av trä

Jacka från Rut med Flera, 499:-


Ansiktsskrubb, 69:-

Har startat en ny kategori, och tänket börja fylla den nu när jag äntligen börjar lära mig lite mer om hårvår och styling och faktiskt låter det ta lite tid. Franmförallt så har intresset ökat och håret börjar jag trivas med!

Här är iallafall dagen's frisyr som är gjord med:
Hårnålar
Tupperingskam
Osis+ Flexwax texture
Osis+ Dust it texture
Schwarskopf Got 2 be 2 sexy Hairspray

   


Den bjuder jag på.

Nedan är en video från Linda Hallberg på hur man gör denna frisyr!

Fredag: Melissa Horn - New York

Lördag: Birdy - Skinny love

Söndag: Britney Spears - Everytime

Måndag: Adele - Make you feel my love

   

Lacet heter Taffeta creamy pink och kommer från IsaDora

  

Bas:
MUS Cover all mix concealer
IsaDora, High performance foundation Spf 12
Compact powder (Sheer transparent)
Bronzing powder (Bronze tan)
Snow glow powder (Snow white)
Powder rouge (Coral blossom)

Ögon:
MUS, htl (Platina)
M/S (Deadly)
Eyepencil (Darkest shadow)
Cakeeyeliner
FACE eyedust (Wanted)
Skuggor (Skimmrig 88-palett, finns bl.a. på Eleven)
Loréal mascara (Architect 4D)

Läppar:
IsaDora Jelly kiss läppstift (Chic cerise)