Denna tid är jobbig.

På tisdag är det exakt ett år sedan som jag för första gången sa något om mitt förflutna. Jag hade aldrig tidigare ens sagt sanningen till min egen spegelbild, såfort jag tänkte tanken så knöt sig stämbanden. Tankarna snurrar i mitt huvud och jag tänker på hur det såg ut för ett år sedan.

Helt sjukt att det redan gått ett år. Det känns som att det var hur länge sen som helst, men ändå så minns jag tiden som om det vore igår.

All tvekan, all rädsla, all ovisshet.