Jag vill avsluta det gamla kapitlet och börja om på ett nytt. Jag vill försöka se livet ur en annan vinkel, en ljusare. Jag kommer aldrig att glömma det som har varit, alla känslor, minnen som etsar sig fast på hornhinnan, men jag vill lära mig att leva med det. Eller rättare sagt, jag måste. Och jag får förhoppningsvis göra det snart.

Det är svårt att se något positivt ur ett oändligt mörker. Alla säger att det kommer bli bra, men de fattar inte vad de snackar om och jag är trött på att vänta, och att inte veta.



Just nu ser jag ingen mening med något jag gör, ingenting spelar någon roll.