Har just kollat på en grymt bra film, dock blev den helt sjukt galen på slutet och asläskig. Fattade ingenting, men det är inte därför jag skriver detta inlägg. Den handlar iallafall om en liten flicka som är med om någonting traumatiskt, hennes mamma tar livet av sig nästan mitt framför hennes ögon, och detta påverkar självklart henne något enormt. Flickan (Emily) skaffar sig en låtsas-vän som säger åt henne vad hon ska göra och någonstans vet hon att det är fel men hon gör ändå som hon "blir tillsagd" bara för att hon är rädd för vad som ska hända om hon inte gör det.

Och lite det är det nog vad jag har gjort med mig själv. Jag har haft två sidor som har kämpat emot varann. Den ena sidan har varit den där lilla rädda flickan som bara undrar vad som händer och som hela tiden ropar på hjälp och söker efter trygghet. Hon som inte förstår vad en människa kan vara kapabel till och som inte gör någonting annat än att hoppas på att folk ska se vad som pågår när ingen ser. Det är den här flickan som så många gånger har gråtit sig till sömns.
Sen har vi den andra sidan, hon som till varje pris döljer allt som sker och som har ett liv baserat på fejkande leenden. Det är hon som anklagar sig själv för det som har hänt och det är hon som ser till att den andra flickan över huvud taget öppnar ögonen på morgonen. Det är hon som driver på sig själv så hårt och som känner sig totalt värdelös. Den här flickan är expert på att lura i folk det hon vill att de ska tro och hon som garvar åt hur blåögda folk faktiskt är.

Now we can talk about playing hide and seek with yourself.