Jaa ni, nu tänkte jag skvallra lite om vad det är för möten jag har varit på som jag inte har velat berätta om tidigare. Eller skvallra var kanske lite fel ord, men ja, ni fattar. Då det handlar om något som kommer att pågå under en längre tid ta och mycket energi så känner jag att jag lika gärna kan skriva om det här. Det är min blogg och detta är inget jag skäms över så jag förstår inte varför jag ska hålla det hemligt och istället hitta på en massa lögner när jag ska iväg.

Bup (Barn- och ungdomspsykiatrin) har ett antal specialistmottagningar och en utav dem ligger i närheten utav Södersjukhuset/Rosenlunds sjukhus och där ska jag påbörja en behandling som går ut på att jag ska lära mig att leva med de minnen som plågar mig varje dag och som har gjort det så länge jag kan minnas.
Det känns lite som att jag ska återuppleva det som har varit, och det skrämmer mig något enormt. Tyvärr så tror jag att dagarna kommer att bli många under vissa perioder då jag byter sida av gatan när jag möter någon, och jag tror inte att hissen kommer att vara på min våning så speciellt ofta om jag får bestämma. (Jag är inte alls paranoid).

Behandligen är "utformad" efter en diagnos som man ofta får efter att man har varit med om något traumatiskt, PTSD (Post Traumatic Stress Disorder), och om jag har klykat saker och ting rätt så har det som skett givit mig den här diagnosen. 

Detta är väl egentligen ingenting som jag tycker ska bli speciellt kul men jag vet att det är nödvändigt för att jag så småningom ska kunna leva ett vanligt liv. Saker och ting kommer alltid att finnas kvar i minnet, men som sagt var, jag måste lära mig att leva med dem. Iallafall så bygger denna på grupp-terapi och jag kommer gå varje måndag eftermiddag i en obestämd tid framöver.

Så, nu vet ni det. Frågor? :)