Ett steg i rätt riktning?
Än så länge har jag spenderat denna kväll med att fundera över om jag ska ge upp eller inte, och kommit fram till att jag hellre lever med ovissheten över att aldrig veta hur det skulle gått än med vetskapen om att jag misslyckades. Men så kom envisheten fram i mig och påminde mig om att jag inte är den som ger upp och att om jag ger mig in på något så ser jag till att slutföra det. Jag har bestämt mig för att fortsätta och visa att du har sett till så att jag under i stort sett hela mitt liv har tvingats vara så in i helvete stark. Du ska få smaka på din egen medicin och jag ska visa att payback tamefan is a bitch. Jag tänker inte göra det för min skull, för det är redan försent och det kommer inte förändra ett dugg för saker går inte att göra ogjorda, men jag tänker göra det för att visa för andra i min situation att det går bara man vill.
Efter det här året lär jag veta vilka som står fast vid min sida, vad som än händer, och det ska bli så sjukt skönt. Alla får göra sina egna val och ta konsekvenserna utav dem. Jag har de senaste månaderna tvekat varenda dag på om jag gjorde rätt val och det lär ta ett tag innan jag är säker på att jag tog ett steg i rätt riktning. För att styrka det ska jag imorn fortsätta packandet och nog för att hoppet nästan har lämnat mig ska jag längta tills dagen då jag ska få lämna den här skiten, flytta hem och börja om. Jag har minnen som aldrig försvinner då de har etsat sig fast, stunder som har lämnat för djupa spår och alldeles för många dagar som jag har funderat på att verkligen ge upp.
Jag tänker inte klicka på delete utan publicera detta och sen får ni säga vad ni vill. Om ett tag vet alla vad det handlar om, men en sak i taget.
Efter det här året lär jag veta vilka som står fast vid min sida, vad som än händer, och det ska bli så sjukt skönt. Alla får göra sina egna val och ta konsekvenserna utav dem. Jag har de senaste månaderna tvekat varenda dag på om jag gjorde rätt val och det lär ta ett tag innan jag är säker på att jag tog ett steg i rätt riktning. För att styrka det ska jag imorn fortsätta packandet och nog för att hoppet nästan har lämnat mig ska jag längta tills dagen då jag ska få lämna den här skiten, flytta hem och börja om. Jag har minnen som aldrig försvinner då de har etsat sig fast, stunder som har lämnat för djupa spår och alldeles för många dagar som jag har funderat på att verkligen ge upp.
Jag tänker inte klicka på delete utan publicera detta och sen får ni säga vad ni vill. Om ett tag vet alla vad det handlar om, men en sak i taget.
Kommentarer
Postat av: tilda
bra annzophie.
de kommer att gå!
jag kommer alltid att finnas!
Postat av: Mamman
Jag kommer alltid att finnas där för att stötta dig och jag vet att det är tufft att lyfta fram alla minnen som jag så innerligt önskar att jag kunde sudda bort! Framtiden är din och jag är otroligt stolt över min tuffa tjej som orkar och tänker driva allt vidare! Jag älskar dig, du och Stefan är mitt liv!!
Postat av: Pappa
Jag hejar på dig! Det är bra och väldigt starkt att inte ge upp. Jag finns här för dig.
ÄLSKAR DIG!!
Postat av: Fredrik
Truth hurts!
Tänk om alla vore lika starka som dig. Så mycket bättre världen skulle vara då. Än en gång TACK!!
Tänker på dig och finns här alltid om du behöver!
Trackback
