Jag lider just nu utav allvarlig tristess så jag kan ju ta och skriva inlägget som jag tänkte fixa inatt när jag inte hade något internet. Inte för att jag riktigt vet vad det skulle handla om, men var bara allmänt skrivar-sugen. Tror tankarna var om att leva efter principen "en dag i taget".

Det är vad jag har gjort hela sommaren och det är ett sätt att överleva. När allt känns för jävligt och man knappt orkar ta sig ur sängen på morgonen så får man tillochmed ta en halv dag i taget ibland. Jag tycker det är asjobbigt då jag är van vid att planera saker lång tid i förväg. Att inte kunna bestämma något från dag till dag när man inte vet om man pallar med att ta sig utanför dörren.

Jag hade äntligen börjat komma in i det vardagliga nu när det blev dags att börja om på ruta ett igen. En. dag. i. taget.
Men jag ska fan inte ge mig, jag tänker inte låta all skit ta död på mig. Det är för sent att backa ur nu.