Tänkte börja med en snabb notis bara: AIK ligger etta i Allsvenskan! :D



Sitter och läser Stina's blogg just nu, och hennes långa inlägg om att hon tänker börja avveckla sin blogg. Tråkigt tycker jag, för hennes blogg är en utav de mest originella och naturliga, utan en massa överdrivet fjortisprat. Sen så bloggar hon för att hon känner för det och tycker att det är kul, inte för att få en fet lönecheck och massa inbjudningar till fester etc. etc.
Jag förstår henne att hon vill sluta, och gå vidare. Att hon vill åstakomma något mer med sitt liv än att "bara" blogga. Hon har nyligen blivit mamma, och det tror jag är en utav de stora anledningarna till att hon väljer att trappa ner, sen att hon vill börja plugga.
Som sagt så tycker jag att det är synd, då hennes blogg är en utav mina favoriter, men det som glädjer mig är att hon följer sitt hjärta och gör det som känns rätt för henne. Att hon offrar ett liv som hon kan ha i rampljuset med kändisskap, massa pengar (nej, jag förnekar inte att pengar ÄR en stor och viktig del i dagen's samhälle") och egentligen kunna göra precis vad hon vill.

Förnyelser och förändringar är bra, och något som jag tycker är viktigt.
"If it works, don't fix it" är ingenting som jag strävar att leva efter. Inte heller det där med att "Glöm alla dina bekymmer, imorgon kommer nya". Det funkar inte, iallafall inte för mig. Jag kan inte bara glömma saker och gå vidare, även fast jag oftast försöker så går det inte. Visst, man behöver inte sitta och älta småsaker i tid och otid, men man bör ändå ha saker och ting som har hänt i en baktanke.
Även en annan sak som Isabella påpekar väldigt ofta, och speciellt i ett inlägg häromdagen. Man får vara ledsen och deppig, eller rättare sagt man ska vara det ibland. Man kan inte alltid ligga på topp och prestera 101%, vara överallt, göra allting och se helt fabulous ut. Det funkar inte, det är bara till att face the fact.
DÄR har ni däremot ett uttryck jag försöker leva efter, "face the fact". Det går inte att blunda för verkligheten, och inte heller ljuga för sig själv. Tro det eller ej, men du själv är den bästa lögndetektorn, och du kommer alltid på dig själv.
Ett annat uttryck jag lever efter och försöker få ut är att "du behöver inte vara född till stjärna bara för att dö som legend" (som även är min undertitel här), vilket betyder att man kan lyckas även om man inte har de bästa förutsättningarna. Det ända som hindrar en från att lyckas är att man inte satsar fullt ut, för det är något man måste göra. Det, samt att vara beredd på att man ibland måste offra vissa saker. Det enda som hindrar en för att lyckas är en själv, så är det.


Vart ville jag komma med detta då?
Jo, ibland måste man stanna upp och granska sig själv och fundera på: Vad gör jag? Vad vill jag göra? Vad ska jag göra? Vad måste jag göra? Varför?


PUSSAR!