Tisdag i grönt

 
 
 
 
 
 



to make my heart bleed out my chest

You lift my heart up
When the rest of me is down 
You, you enchant me,
even when you are not around

 
 



Färglad måndag

Kände att gårdagen borde vara en färgrik dag. Och det blev en bra dag! Måste ha att göra med valet av rosa ögonskugga. 
 
 
 
 



Söndagsprat om träning och comfort zones

 
Jag har varvat tvättstugan ikväll med att lyssna igenom potentiell spinningmusik. Det var en dröm en gång i tiden att jobba som instruktör, något som nästan har begravt sig själv i botten på prio-listan. Men någonstans känner jag en längtan efter det. I brist på egen motivation tänkte jag att jag kanske kan hitta den genom andra. 
 
I takt med att tid frigjort då skolan tog slut för terminen ser jag inte längre någon ursäkt till att inte köra igång ordentligt. Jag håller som bäst på att raggar inspiration med att testa nya klasser som jag vanligtvis inte försöker gå på, fundera på upplägg och lyssna på musik. 
 
Jag hade en tanke på att idag ta mig iväg och testa lite olika upplägg men visionen om att hålla sig hemma och skippa tunnelbanan en dag gjorde sig starkare. Vilket blev bra ändå med tanke på att någon har fått för sig att vara med i Vansbrosimningen om en månad. Jag har inte simmat många meter det senaste året och bor inom krypavstånd från en simhall, så det var läge att pallra sig dit. 
 
Sagt och gjort, 1500m i pölen börjar kännas fint i skuldrorna nu. Loppet är ju bara 3000m, men att träna den distansen innebär 120 längder fram och tillbaka. Extremt enformigt och uttråkande. 
 
Men för att återgå till cyklandet så kanske det kan vara passande att köra in det i år. Jag tittade tillbaka bland bilder i telefon och slogs av tanken hur mycket nya grejer jag hittat på under året, från att alltid varit comfort zone-personen i alla lägen. Det är jag fortfarande. Hittar lätt tillbaka till mina trivsamma favoriter. 
 
Året inleddes med 8 veckor pole dance. En kul grej och utmanande, men den typen av gruppträning är inget för mig. Kan iallafall styrka det från min bucket list. 
Körde vasaloppsspinning i mars, en sån där bra idé som dök upp klockan 6 en morgon. Kröp in i en sal och testade några pass barre move. Kul, men frustrerande. Min tankeförmåga förstör min koordination. Hoppas på att få in mer sådant, inbillar mig att det är bra för kroppen. 
 
Mitt i virrvarvet av ångest och kaos fick jag idén om att testa PT, med en viss vision att få ordning på delar av min vardag som rör den biten. Har iallafall haft väldigt roligt på vägen hittills. Rekommenderar varmt alla att testa några timmar någon gång, oavsett om man vill ha motivation, en träningskompis eller bara som jag testa något nytt. 
 
Så ja, nästa trappsteg blir simning den 9/7. Vägen dit går genom spinningsalen. Vilken väg tar ni? 



Lördag i svart

 
Gårdagen bjöd på födelsedagsbowling och drinkar för Saga som fyllde 25. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



2016,06,10

 
 
Det finns korta stunder i vardagen där jag får en andningspaus. Ett träningspass är likt vila och återhämtning för huvudet. Jag känner mig fortfarande jagad av mig själv på nätterna, börjar tvivla på att det någonsin vänder. Är så less på att inte kunna stänga ner och koppla bort. Att ständigt ha alla nerver på utsidan av kroppen och mig själv i flightmode. Försöker ta en dag i taget, men när dagen är plågsam känns det som en trivsam flykt att ta till en annan stund.
 
Men imorgon blir det en paus till friheten, i här och nu bland hästarna. Det blir första besöket för mig i vårt nya stall i Bro efter flytten till nya galoppbanan. Ska bli riktigt spännande, men motivationen av klockan 04.15 en lördag är en annan femma. Jag hoppas det blir en fin dag som senare avslutas med födelsedagsfirande för Saga.
 
 
 
Bjuder på en fin bild från sista dagen på Täbys bana innan min semester. Foto av stallets fotograf Wolfram Meyer!
 
 
"Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Detta är ren och skär lycka x 1000"



När du vill ha något men ändå inte...

 
Denna låt får mig att tänka på fler än 1 person. I hate you I love you. Plågsamt enda in på djupet.
 
 
 
 
 
Feeling used
But I'm
Still missing you
And I can't
See the end  of this
Just wanna feel your kiss
Against my lips
And now all this  time
Is passing by
But I still can't seem to tell you why
It hurts  me every time I see you
Realize how much I need you

I hate you I  love you
I hate that I love you
Don't want to, but I can't put
Nobody else above you
I hate you I love you
I hate that I want you
You want her, you need her
And I'll never be her

I miss you when I  can't sleep
Or right after coffee
Or right when I can't eat
I miss  you in my front seat
Still got sand in my sweaters
From nights we don't  remember
Do you miss me like I miss you?
Fucked around and got attached  to you
Friends can break your heart too, and
I'm always tired but never  of you
If I pulled a you on you, you wouldn't like that shit
I put this  reel out, but you wouldn't bite that shit
I type a text but then I nevermind  that shit
I got these feelings but you never mind that shit
Oh oh, keep  it on the low
You're still in love with me but your friends don't know
If u wanted me you would just say so
And if I were you, I would never let  me go
I don't mean no harm
I just miss you on my arm
Wedding bells  were just alarms
Caution tape around my heart
You ever wonder what we  could have been?
You said you wouldn't and you fucking did
Lie to me,  lie with me, get your fucking fix
Now all my drinks and all my feelings are  all fucking mixed
Always missing people that I shouldn't be missing
Sometimes you gotta burn some bridges just to create some distance
I know  that I control my thoughts and I should stop reminiscing
But I learned from  my dad that it's good to have feelings
When love and trust are gone
I  guess this is moving on
Everyone I do right does me wrong
So every  lonely night, I sing this song

I hate you I love you
I hate that I  love you
Don't want to, but I can't put
Nobody else above you
I hate  you I love you
I hate that I want you
You want her, you need her
And  I'll never be her

All alone I watch you watch her
Like she's the  only girl you've ever seen
You don't care you never did
You don't give a  damn about me
Yeah all alone I watch you watch her
She's the only thing  you've ever seen
How is it you never notice
That you are slowly killing  me

I hate you I love you
I hate that I love you
Don't want to,  but I can't put
Nobody else above you
I hate you I love you
I hate  that I want you
You want her, you need her
And I'll never be her

Read more: http://www.letssingit.com/gnash-feat.-olivia-o-brien-lyrics-i-hate-u-i-love-u-s8zl6mx#ixzz4Av1xmBfR
LetsSingIt - Your favorite Music Community



Dagen's makeup - som en solstråle

 
 
 
 
 



14,05,16

Jag läste precis ett annat blogginlägg om livsglädje. Från en person som tagit sig ur en mörk period av sitt liv där ångesten åt upp personen, som faktiskt vänt livet till den ljusa sidan.
Att läsa sådant är bra, för det ger en slags hopp. Jag hoppas min bok vänder blad snart, gärna i rätt riktning om jag får be.
 
Är så förbannat less på att känna mig likgiltig, att inte känna något. När något väl känns så är jag arg. Riktigt arg. Det går inte att förklara känslan av att inte känna någonting förutom med tomhet. När nivån är nådd där man ifrågasätter allt man gör med frågan om det finns någon mening med detta. Någon glädje i att lyckas, någon besvikelse i att misslyckas. Att det finns en mening med någonting över huvud taget.
 
Jag säger inte att saker är meningslösa, men inte heller motsatsen. De betyder säkert någonting i framtiden, men det hjälper inte mig i nuet. Att göra saker och ting bara för görandets skull. För att hjärnan en dag hade en idé om det och som sen bara genomförs för att. Bara för att.
 
Detta låter extremt negativt, men det är så min känsla är. Utan glädje, utan direkt engagemang. Utan känsla för det jag gör. Brist på närvaro kanske?
 
Jag hoppas den dyker upp snart. Jag har 48 timmar kvar av vårterminens plugg och 2 veckor kvar innan semester med totalt 0 kontakt med omvärlden. Det blir en utmaning i sig.



I saw a shadow flying high

 
"Run, run, lost boy," they say to me,
"Away from all of reality."
 
 
 
 
 
 
 
 



Dagens i rosa

 
 
 
 
 
 
 



07,05,16

 
En dag som denna vill jag helst bara spy lite galla. Helgens planer blev drastiskt omkastade och idag sitter jag halvt begravd i universitetets datorsal på källarvåningen. Det är 20 grader ute och jag sitter inne och försöker vara kreativ. Känns inte som att jag har förutsättningarna riktigt på min sida.
 
Var förbi gymmet imorse, BodyBalance-pass. Tänkte på vägen dit att ja, jag kan ju skita i min uppsats och slänga bort tiden jag redan lagt ner på den i papperskorgen och istället göra något roligare i helgen. Men skulle jag må bättre av det? Ytterst tveksamt.
Just nu känns det som tveksamheter i det mesta, jag har ingen motivation till någonting egentligen. så fort jag vänder på det och frågar mig vad jag skulle vilja göra om jag fick välja fritt så kommer jag ändå inte fram till något kreativt, så jag kan väl lika gärna fortsätta tugga på och hoppas att det vänder snart.
 
Men jag kan lova att när man känner att allting man gör bara görs för görandets skull och känslan när man lyckas med något bara är tomhet så börjar bägaren av pessimism rinna över. Jag är ganska övertygad om att problemet bara kan lösas inombords hos mig själv, för det är inte så många yttre faktorer att korrigera. Sen hur lätt det är på en skala 1-10 är ett annat ämne.
Trivs man inte hemma kan man alltid köpa ett nytt doftljus eller några kuddar och göra det hela lite mer hemtrevligt. Men hur skapar man en hemtrevnad med sig själv? Det är förändringar som tar tid och tid kräver tålamod. Tålamodet tryter rejält när det känns som att hela tiden springa på ett löpband. Man kommer ingenstans, och vänder man sig om så ramlar man garanterat.



05,05,16

 
Jag sitter här på en pall mitt i mitt fortsatta renoveringskaos sedan månader tillbaka och försöker vara kreativ. Det går sisådär. Men det känns som att det skulle kunna bli något på mitt papper i slutänden. Förhoppningsvis påväg i rätt riktning.
 
Jag tror det hjälper att kroppen är fylld med ett visst mått av harmoni. 4 dagar med tuff träning och två dagar i rad med hästar. Jag hade turen att jobba halvdag på kontoret igår och förgyllde eftermiddagen i stallet. Första dagen på året när man kan jobba i linne är något speciellt...
 
Idag var det dessutom tävlingar, så passande på en röd dag. Jag hann med ett träningspass imorse i lugn och ro och sen njutit av timmar i solen utomhus. Kan nästan inbilla mig att jag har fått färg i pannan. När våra fyra springare avklarat sina lopp tog jag mig i kragen och åkte hem för att försöka få några ord på pappret. Tvärsomnade dock på tåget så jag gav mig själv tillstånd till en powernap. De dagar (typ 2 ggr om året) som det tillåts är guld värda. Underbart att faktiskt kunna göra det. jag vet att nattens sömn ändå är förstörd, så jag orkar inte tänka på det, dessutom är det fredag imorgon. Helt uppochnervänd vecka.  Men det kändes välbehövligt efter förra veckans kaos.
 
7 dgrs slutspurt av vårterminen kvarstår och sen checkar jag ut från den avdelningen några månader. Förhoppningsvis hinner jag samla ihop lite motivation på vägen.
 
 



And the thrill, the thrill is gone

 

 
 
 



Dagens i maj